Ta dig ur arbetslöshetsträsket

Ta dig ur arbetslöshetsträsket

Det är stor skillnad på arbetslös och arbetssökande

Efter studenten var jag inte lika vilsen som de flesta var över vad de skulle göra med sitt nya vuxna liv. Jag visste precis vad jag skulle göra; skaffa ett jobb och tjäna pengar, sen resa och efter det utbilda mig till journalist. Och min plan var att detta skulle ta ca två år innan jag började med en utbildning. Men verkligheten och livet kom i vägen …

Bara en vecka efter studenten så fick jag mitt första jobb – telefonförsäljare. Det var verkligen inget jobb jag ville ha, men mina drömmar var för stora och för underbara för att inte ta vilket skitjobb som helst. Med stolthet berättade jag för mina nära och kära att jag skaffat ett jobb bara en vecka efter studenten, och de blev lika stolta som jag.

Jobbet började med en tre dagars utbildning, och under de teoretiska tillfällena kändes allting bra. Men sen kom själva praktiken – att börja ringa. Mitt första samtal blev katastrof. Kvinnan jag pratade med var riktigt otrevlig och gav mig en utskällning för att jag inte pratade riktig svenska (jag är ifrån Skåne), och det värsta var att jag inte kunde lägga på luren utan fick vänta på att hon skulle göra det. När hon väl lagt på, rusade jag ut ur rummet och låste in mig på toaletten och grät. Det kanske inte lät så farligt enligt er, men jag var väldigt psykiskt ostabil på den tiden och klarade inte av konfrontationer. Jag jobbade ändå kvar en dag till, men sedan slutade jag. Jag gav upp helt enkelt. Dock var inte min besvikelse det jobbigaste, det var besvikelsen från min familj.

Det här med att ge upp är inte alltid så lätt. I dagens samhälle, i Sveriges samhälle, så är förutsättningarna för att få ett jobb och dessutom ett bra jobb, mycket högre och hårdare än vad det var förr. För att få ett bra arbete måste du har erfarenheter, och även en lång universitets- eller högskoleutbildning. Och även ifall du har det så är det inte säkert att du får ett jobb för det. Det gäller inte bara att vara bäst, för arbetsgivarna kan inte veta att du är bäst om du inte kan teknikerna till hur du får jobbet. Och det är ett faktum att företagen inte är så angelägna att anställa oerfarna ungdomar, vilket gör det svårare för nyblivna unga arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Här är en tabell över arbetslösheten i olika åldersgrupper från ekonomifakta.se:

 

diagram

Tabellen stärker min poäng om att arbetslösheten bland unga och att företagen inte är angelägna om att anställa ungdomar.

Dagarna gick och lusten att hitta ett annat jobb dog ut. Jag tittade på hur mina drömmar om att resa sakta men säkert försvann längre och längre bort. Ett helt halvår gick innan jag gjorde något åt det. Och under det här halvåret sökte jag endast några få jobb för att arbetsförmedlingen tvingade mig. Och de jobben sökte jag utan personligt brev för att vara säker på att jag inte skulle få dem. För helt ärligt så ville jag inte jobba längre. Men jag behövde pengar på något sätt, men vägrade att söka socialbidrag. Så det ledde till att jag läste en heltidskurs på universitetet. Med ett ämne som jag dessutom redan kunde grunderna i, så jag behövde inte direkt anstränga mig för att bli godkänd.

Under den här perioden levde jag tillsammans med min dåvarande pojkvän. Han var två år yngre än mig, och gick fortfarande på gymnasiet. Han var borta mellan 9-16 varje dag i skolan, och jag hade oftast bara tre korta föreläsningar i veckan, så jag var hemma väldigt mycket. Men jag studerade på heltid, och trots att jag redan kunde grunderna så var jag ändå tvungen att lägga största delen av min dag på att plugga. Men det förstod inte han. Han trodde att jag var hemma och gjorde ingenting medan han var iväg och slet i skolan. Därför tyckte han att jag skulle sköta hela hushållet och trädgårdsarbetet (ett väldigt stort hus med stor trädgård), och att jag skulle ha middagen färdig varje dag då han kom hem. Han förstod inte att jag faktiskt inte satt hemma och gjorde ingenting, utan snarare hade hårdare och tuffare studier än vad han hade. Och den här synen har de flesta även på arbetslösa. De flesta tänker inte på att som arbetslös är det redan väldigt psykiskt påfrestande att inte vara aktiv och att känna sig oduglig i samhället och för sina nära och kära och sig själv. Vi har (oftast) inte valt själva att vara arbetslösa, och hade gärna bytt plats med dig som klagar över oss. Därför är det fel av andra att anse att ”du sitter bara hemma och gör ingenting, så du kan väl göra detta och detta åt mig”. Våga säga NEJ! I alla fall om du är aktiv med något annat om dagarna, än att bara sitta hemma och inte gör nånting, då borde du ta tag i din egen lathet och försök vara lite duglig under din arbetslöshet.

När jag studerat under ett år, och även varit arbetslös under ytterligare ett halvår efter det, så fick jag nog. Det hade nu gått två år efter jag avslutat gymnasiet och jag hade inte kommit ett dugg närmre mina drömmar. Jag förstod att jag inte endast kunde skylla detta på arbetsmarknaden och allt annat omkring mig, det berodde även på mig själv och mina inställningar och handlingar som försatt mig i den situationen jag befann mig i nu. Men verkligheten fanns fortfarande där; det gick inte bara att skaffa ett jobb, utan jag var tvungen att ändra min situation på ett annat sätt innan det där jobbet kom. Jag behövde uppgradera mig själv från arbetslös till arbetssökande.

Tro mig, det är stor skillnad på arbetslös och arbetssökande. När du är arbetslös har du oftast inte orken eller är för lat för att göra nånting åt det. Du är hemligt nöjd med att gå hemma och få dina bidrag, och gör bara som arbetsförmedlingen säger åt dig för att kunna fortsätta med detta. De jobben du söker se du till att du inte kommer att få, för du vill helt enkelt inte ha något jobb för du tycker det är skönt att inte behöva anstränga dig. Ja, jag vet det, för jag var själv sån i perioder. Och under den perioden kommer det inte bli någon skillnad, och du kommer inte magiskt få ditt drömjobb, om du inte själv tar tag i det istället för att vänta på att alla andra ska göra det åt dig.

Arbetsförmedlingen satte mig hos en jobbcoach, och från början verkade det onödigt och verkligen jobbigt att gå dit varje dag och sitta där i flera timmar, speciellt under sommaren när det fanns så mycket annat att göra. Men jag är glad att jag gick dit. Där lärde jag mig hur jag skulle bli arbetssökande istället för arbetslös. Vilka tekniker du ska använda för att få ett så bra personligt brev som möjligt, och hur du kan se till att du faktiskt hamnar i den högen av de ansökningar som faktiskt blir lästa.

Så jag började lägga ner tid och energi på att skriva individuella personliga brev till varje jobb jag sökte, och jag sökte endast de jobben som kommit upp den dagen jag sökte dem. På det sättet hamnar du bland de första som sökt, och chansen att arbetsgivaren bara tar de första i högen är väldigt stor. I mina personliga brev såg jag till att skriva fakta istället för påståenden, då det inte verkar särskilt troligt att det du skriver om dig själv bara anses av just dig själv.

Och bara ett par veckor efter att jag seriöst börjat söka jobb så BAM! jag fick min första intervju och jag kan stolt säga att jag fick jobbet också. En projektanställning som bara varade i en månad, men det kan ha varit det bästa som hänt mig gällande arbetsmarknaden. Det här jobbet ledde till flera intervjuer och öppnade dörrar till fler möjligheter. Då jag tidigare bara haft min korta period som telefonförsäljare som merit, utan referens måste jag tillägga, och några korta praktiker under skoltiden så var det här mitt första seriösa jobb jag haft. Jag var inte längre arbetslös eller arbetssökande, jag var anställd. Jag var duglig för samhället, duglig för mina nära och kära och duglig för mig själv. En fantastisk känsla. Och det bästa av allt; jag var, ÄR, på väg mot mina drömmar. Släpp aldrig taget om dina drömmar.

Det finns alltid ett ljus i slutet av tunneln, så länge du inte ger upp helt och hållet. Och hoppet är det sista som en människa har kvar, så att ge upp helt och hållet är i grunden väldigt svårt. Men ja, faktum kvarstår att arbetsmarknaden idag är väldigt tuff och att vara arbetslös är mycket hårdare än vad det varit innan. Det finns knappt några jobb, och det beror oftast på att istället för att anställa fler så lägger de mer börda på de som redan arbetar. Företagen tjänar mer på att sätta sina redan anställda i mer arbete, istället för att göra det lättare för de anställda och anställa fler. Och även göra det lättare för alla de arbetslösa som finns idag. För precis som att du är ute efter att tjäna pengar, så är företagen också det.

Det gäller att ha en riktig jävla tur, och rätt inställning för att kunna få jobb – den turen jag fick. Speciellt som ung arbetssökande.